Träningen blev en del av min vardag väldigt sent i livet. När jag var 34 år väntade jag mitt första barn. Jag var livrädd för förlossningen och övervägde kejsarsnitt, men lät mig övertalas att föda vaginalt ändå.
Vad jag var rädd för? Allt! Smärtan, att jag skulle spricka, att de var tvungna att klippa upp mig, att barnet inte skulle komma ut som det skulle utan behövdes dras ut med sugklocka, att jag skulle bajsa på mig, att jag helt enkelt inte skulle orka föda barn och tvingas ge upp.
Men man kan ju inte ”ge upp” när man föder barn, det vet ju alla mammor! Barnet ska ut, punkt slut.
Jag googlade som en tok. Hur kunde jag själv påverka förlossningen, gick det överhuvudtaget? Jag och maken gick på alla profylax- och mammakurser tillsammans. Han lyssnade intresserat men jag var så gravidtrött att jag somnade efter tio minuter – varenda gång. Jag minns att jag vaknade precis då alla applåderade och föreläsningen var över och då satt jag där med en liten salivfläck på gravidtröjan eftersom jag hade dreglat diskret då jag sov.
En sak som flera tipsade om var att det är lättare att genomföra en förlossning om man är i god form. Alltså vältränad. Det var jag inte. Jag tränade förvisso regelbundet – en gång per år. Jag hade med andra ord varit på gymet cirka tio gånger på lika många år.
Jag hade precis blivit av med 25 kilos övervikt. Det tog mig 1,5 år (jag skrev en bok om detta, ”Viktiga Boken – Från godisråtta till storlek 38”). Men det var genom att lägga om kosten jag gick ner i vikt, inte genom att träna. Slank, men svag. Det var min fysiska status då jag blev gravid.
Det var i sjätte månaden jag blev uppmärksammad på det här med att vara vältränad för att klara förlossningen väl. Många hade kanske struntat i att ta tag i träningen vid det laget. Flera sade till mig ”Strunt i det där, du kan träna sen”. Eller ”Det kan vara skadligt för fostret!”. Jag valde att lyssna på en expert istället för mina väninnor och kontaktade en kvinnlig PT. Hon kände på min hud på överarmarna, släppte och konstaterade sedan att jag inte var i så dålig form som jag trodde, men att jag var ”späd” i figuren. Detta gjorde mig förvånad, för mycket hade jag fått höra under min viktnedgång, men inte ordet ”späd” med tanke på min längd, axelbredd och benstomme.
Min PT lovade att jag skulle hinna bygga de muskler som behövdes inför förlossningen. Hon förklarade att det inte alls är farligt att styrketräna under graviditeten, förutsatt att man vet vilka övningar som inte är skadliga för kroppen. Så vi satte upp ett schema direkt.
Jag var inte särskilt stor över magen under min första graviditet, gick inte upp mer än kanske åtta kilo totalt. I sjätte månaden såg det mer ut som att jag hade ätit lite mycket kanelbullar snarare än att jag var gravid.
Men jag hade förstås alla gravidsymptom som försvårar träning: täppt i näsan, dåligt flås, blev andfådd lätt, järnbrist, morgontrött (och förmiddagstrött, eftermiddagstrött och kvällstrött) – samt en mage i vägen vilket komplicerar vissa bålövningar.
Läs även: VIDEO: 4 core- och sätesövningar att göra under graviditeten
Min PT Pauline gav mig följande schema:
• Träna 3 dagar per vecka – en timme per gång.
• Varje pass skulle vara 20 min kondition/uppvärmning på crosstrainer. Sedan 35 minuters muskeluppbyggande träning av axlar, armar, rygg, bål, rumpa, lår, bröst, vader och ben (finns det fler kroppsdelar?). Avsluta varje pass med stretch.
• Sköt kosten – annars blir träningen inte lika effektiv.
Jag fick även köpa en träningsdagbok och en pulsmätare. Det sistnämnda var viktigt eftersom gravida kvinnor inte ska träna i maxpuls och aldrig få över 140 i puls under träningspass (en teori som Olga dock slår ihjäl här, men det här var ju mycket riktigt många år sedan). So far so good.
Sedan fick jag en pergamentrullelång lista på det jag fick äta och inte äta. Eller rättare sagt – listan på det jag inte fick äta var väldigt lång, medan det som ansågs som bra och tillåtet var några fjuttiga ingredienser. Enligt Pauline var detta en ”skonsam diet” eftersom gravida inte bör äta för lite, men däremot ska äta nyttigt. Jag rekommenderades att äta den maten som jag i efterhand har förstått att Olga tipsar om. Inga konstigheter, utan ren och oprocessad mat. Havregrynsgröt, bönor, gröna ärtor, broccoli, oxfilé, utskuren biff, laxfilé, makrill, musslor, kalkon, kyckling, ägg, skinka, kvarg, keso och en massa nötter, sesamfrön och solrosfrön.
Träningen och kostschemat kändes tufft i början. Jag kände mig som kusinen från landet i mina för korta träningsbyxor av plysch, ett urtvättat linne och en otränad kropp. Efter bara några gånger hade jag fått mer ork och blivit starkare. Pauline ökade vikterna från superfjuttlarvig fluglortsvikt till lättvikt och sedan successivt till hantlar som hade en ansenlig storlek och inte såg ut som något mina gamla barbiedockor hade kunnat träna med.
Magen var aldrig i vägen då jag tränade, förutom den sista månaden såklart. Vissa övningar fick justeras under graviditetens gång. Men jag fick bättre hållning, klarare hy och var piggare under andra halvan av graviditeten jämfört med i början. Det är svårt att säga vilken typ av kropp jag fick eftersom magen växte, men klart är i alla fall att jag blev fastare och starkare och fick tillstymmelse till synliga muskler på överarmarna!
Hur gick förlossningen då? Jo, tack – jag varken sprack eller bajsade på mig. Däremot kräktes jag på min mans skor, men det är smällar man får ta som make. Ut kom en frisk pojke, vår förstfödde son Lukas. Jag lyssnade noga på sköterskans råd att gå omkring mycket mellan värkarna och inte ligga ner. Hon rekommenderade mig även att dansa! Alltså stå och gunga lite lätt med höfterna. Jag hade inte orkat detta om jag inte skaffat mig rätt starka benmuskler under träningen, det är jag helt övertygad om.
Det är alltså aldrig försent att börja träna, aldrig! Låt inte fysiska eller psykiska omständigheter sätta käppar i hjulet för dig. Med en vältränad kropp är du bättre rustad för de påfrestningar du förr eller senare kommer att utsättas för. Hade en service som MammaFitness PT-online funnits då jag var gravid första gången skulle det ha varit himmelriket eftersom jag gärna tränar hemma.
Läs även: Styrketräning under graviditeten – Olgas bästa råd
Foto Andreas Lundberg, iStockphoto
OBS! Bilden på kvinnan med rosa topp är inte Charlotta utan en genrebild
Dela på
